Ibland är en kaffe och lite ensamtid allt man behöver en måndagskväll. Tog en springrunda längs ån i eftermiddags (för första gången på en liten evighet) och blev av med en del överskottsenergi, så nu känner jag mig bara lugn och filosoferisk. Solen sken lite i ögonen och benen kändes om än lite ovana så rätt medgörliga trots allt. Det är som jag sagt så många gånger, hösten är fin! Jag laddar inför en till veckas jobb innan det blir lite ledighet, och tänka sig att inte ens en skymmande himmel skadar mig just nu.
Ph: I helgen bakades det bullar för fulla muggar. Precis vad man klarar av en söndag, och behöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar