På senaste

Det är inte klokt hur dålig kontakt jag har haft med omvärlden den senaste veckan. Fast jag innan dess suttit fast i Värmlands djupa skogar i tre veckor kunde jag i alla fall få uppdateringar om livet i civilisationen på enklare sätt än jag kunnat här hemma. Två dagar efter hemkomsten kraschade nämligen internet, telefon och tv- samtidigt. Jag tror i och för sig att de hörde ihop på något vänster.. Tokigt i vilket fall, så nu får jag sitta i surfa i garderoben där den enda sladden finns. Hoppas på ordning snart snart igen!

Har däremot hunnit träffa en del att catcha up med, mysigt så det förslår. Lunchfikor, eftermiddagsfikor, kvällsfikor, några glas vin och allmänt umgåsande tillsammans för att ta igen det vi missat. Inga konstigheter! Konstigt är däremot att jag om några timmar beger mig till Arlanda för en sväng till Holland i några dagar. Inte helt ospontant, och rätt mysigt ska det bli. Ingen aning om hur planerna väl där ser ut, men bra blir det nog i vilket fall. Hej så länge!

home, home

Konstig känsla att i ena sekunden egentligen mest längta hem - till trygghet, rutiner och ansikten man gärna vill se igen. Och så andra sekunden sitter man där på sängen hemma och mest av allt bara vill tillbaka igen - till de där man spenderat dag och natt i tre veckor tillsammans med, till rutinerna som faktiskt blev rutiner till slut och till atmosfären som hela tiden andades nytt, äventyr och lycka. Men jag är så glad över allting, gladare än jag någonsin kunde tro! Underbara underbara resa, sällskap, nya bekantskaper och upplevelser- tack!

1st week

Första veckan avklarad nu, och idag har det kännts bara massa kul av alltihopa! Det har varit fem dagars slit, informationsmatning, övning övning och nötning nötning förvisso, men nu ser vi till och med resultat av allt- och det går till och med bra! Helgen välkomnas dock, meaning sovmorgon, lugn och ro-ande, kanske lite plugg men mest träna och må bra bara. Så tar vi nya tag på måndag igen! (Och litet ps. Jag längtar lite redan)

Sådärja

Fotboll är inte bra för mitt hjärta. Det blir liksom lite för spännande ibland! Kan i och för sig inte direkt säga att jag var fastklistrad vid rutan ikväll, men spänningen lägger sig ju inte för det. Står det plötsligt 1-1 så gör det, och då spelar det inte så stor roll ifall jag sett de senaste 2 minutrarna eller inte.. Men det som spelar roll är tack och lov VINST, och det blev det ju! Och nu väntar inget mindre än final, tänka sig! Stort. STORT!

gin + vermouth

Oj, på bara några få dagar har jag hunnit tillbaka till min trygga vrå, packa upp, packa om och så iväg igen. Och vips befinner jag mig någonstans i mitten av värmlands skogar bland vargar, mygg och bartenders för att (förhoppningsvis) bli en i gänget inom en snar framtid. Men inte hos vargarna alltså.. Första dagen avklarad nu iallafall, och fastän det till en början verkade bli ett enmannaäventyr är jag glad över att ha en kompanjon vid min sida. Inte minst som rumskompis då lägenhet var lite för läskig för min smak för att klara av själv! Dessutom krigar vi nog bäst tillsammans. Ikväll pluggar vi alkoholframställning blandat med Dry martini-recept, och det känns nog faktiskt som det sitter nu! Dags för sömn och morgondagspepp alltså. Over and out!

bland pepp och pina coladas

Ibland blir man bara så glad. Och stolt. Och okej, en liten smula förvånad. Papi och jag satt bänkade framför tvn i full mundering ikväll och aldrig har jag hållt tummarna så hårt. Den holländksa delen av hjärtat slog lite starkare när de (faktiskt) körde över Brasilien! Ingen hade väl kunnat tänka sig det scenariot (inte uteslutit hoppats dock). Och inget kunde väl passa bättre än, vad var det jag sa?!

dekadens

Ser solen gå ner bakom träden där borta nu och lider lite (mycket) i min ensamhet. Vad är poängen med peppen och längtan efter äventyret om man ändå sitter ensam i ett stort hus långt bort när jag vet att jag borde vara på en kvällssolig camping/stå på the Kooks spelning just i detta nu?! Hjärtat har mått bättre kan jag säga. Tror i och för sig att sinnestillståndet kan liknas vid någon typ av bakslag efter den mysigaste veckan på länge, då det sista sällskapet lämnade stan imorse. Men jag överlever, lita på det! Man får ju inte precis betalt på festival... (note to self, för att hålla humöret uppe!)