Ibland blir man bara så glad. Och stolt. Och okej, en liten smula förvånad. Papi och jag satt bänkade framför tvn i full mundering ikväll och aldrig har jag hållt tummarna så hårt. Den holländksa delen av hjärtat slog lite starkare när de (faktiskt) körde över Brasilien! Ingen hade väl kunnat tänka sig det scenariot (inte uteslutit hoppats dock). Och inget kunde väl passa bättre än, vad var det jag sa?!
1 kommentar:
åhh jag har varit så dåligt på att svara på kommentarerna!!
hur är din sommar så långt?
Skicka en kommentar