dekadens

Ser solen gå ner bakom träden där borta nu och lider lite (mycket) i min ensamhet. Vad är poängen med peppen och längtan efter äventyret om man ändå sitter ensam i ett stort hus långt bort när jag vet att jag borde vara på en kvällssolig camping/stå på the Kooks spelning just i detta nu?! Hjärtat har mått bättre kan jag säga. Tror i och för sig att sinnestillståndet kan liknas vid någon typ av bakslag efter den mysigaste veckan på länge, då det sista sällskapet lämnade stan imorse. Men jag överlever, lita på det! Man får ju inte precis betalt på festival... (note to self, för att hålla humöret uppe!)