Separationsångesten med livet har gått rätt okej ändå. Än har jag inte tynat bort av den, faktiskt inte ens gråtit ett endaste dugg. Än så länge tycker jag det mesta är rätt så mysigt med att inte ha några planer, några måsten eller krav- eftersom det bara är fint att vakna och ligga kvar i sängen tills klockan är tre och kanske då inse att man borde äta något. Att solen skiner för det mesta gör ju inget sämre det heller! Men för att strö lite salt i såren ändå tar jag mig iväg idag för en sista kaffe i det förra livet, och sen är det hejdå. Resten ska bli så himla himla bra! Tur att jag har många omkring mig som gör att jag verkligen tror på det också..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar