nystart

Ord från i förrgår: Efter en efterlängtad brunch/catch up för att tala om forntid och framtid kom vi nästan fram till vad rastlösenheten beror på. För inte är det ångest över hösten iallafall, jag gillar den faktiskt. Sommaren var fin och välbehövd, men att lämna den bakom mig känns inte jobbigare än vad framtiden känns kul. Det är nog så enkelt som att förr har hösten inneburit nystart, omstart och rutiner igen. Planer, att få komma igång igen och få något gjort om dagarna (även om det kanske inte alltid varit jätteuppskattat att sitta begravd i historieskrivningar och integraler). Det den nu innebär är ovisshet, rastlöshet och en smula ångest att allt om framtiden ligger i våra egna händer, inte i någon skolpliktslags.. Skönt att ringat in problemet i alla fall, så det kanske blir lättare att ta i tu med!

update: De ringde igår och erbjöd mig ett vikariat året ut (och som jag kämpat för det var jag inte sen med att tacka Ja!) så nu är ju hösten uppstyrd ändå trots allt. Vet inte hur mycket fritid det erbjuder, men om det innebär sysselsättning och rutiner till december, och sen äventyr till framtiden så välkomnar jag det med öppna armar!